jag visste det egentligen..

man hoppas och hoppas fast att man vet att man inte borde hoppas men som sagt hoppet är ju det sista som överger en tyfligen. men nu känns det bara tungt och tråkigt inte alls som för en timma sedan. jag behöver noglite mat..vad händer med min pluggdag känns ju inte så motiverande nu inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback