Misslyckad..
Jag är nog den mest misslyckade personen just nu...jag bara klagar och klagar och gråter och gråter för minsta lilla. Jag kom till detta land med förhoppningen om att verkligen vara jätte duktig. Jag siktade på att ta alla mina kurser på tyska och verkligen lära mig något! Jag ville bli bra på tyska och jag ville lära mig saker att ha med mig tillbaka till lund.
Men nä där fick man för att man var ambitös kurser på så höga nivår med så mycket förkunskaper man skulle ha att man helt enkelt fick ge upp. Problemet var ju bara att kurserna inte startade omedelbart så att man kunde åtgärda problemet. Den kursen som verkligen varit nyttig och på svenskt vis varit 6 ects är bara 4 då den tillhör något man läser under första året här.
Ärligt talat ska jag säga att de är få gånger då jag tror jag mått så här dåligt i mitt liv. Jag tror inte folk rktigt förstår. För en sak leder till nästa och nu är jag rädd att jag inte kommer få ihop tillräckligt med poäng för vad jag måste klara för ett heltidsstudier och att studiebidrag ska tas ifrån mig och att jag måste betala tillbaka mitt erasmus stipendium. Detta är inte kul. Men jag ska kämpa och jag ska försöka vara stark! Jag ska verkligen försöka vara stark! Men det är ju svårt och min stackars mamma hon får lyssna mig och försöker verkligen trösta mig! Hon är bra hon.