varför....

ibland förstår jag bara inte varför allt ska vara så komplicerat. varför går det inte bara vägen som verkar mycket bättre?! varför ska det bara bli fel? jag brukar alltid säga att allt händer av en orsak som jag någon gång i framtiden ska förstå. men jag fattar ändå inte.

kärlek alltså. det måste vara en av de knepigaste sakerna någonsin altså. jag har ju inte riktigt lyckats med det nej. men när jag ill ge något en chans så är det ju alltid någon som ska fega ur eller det ena med det andra. har detta nu även smittat av sig på vännen eller vad händer.

skadet vara så svårt o bara ge det en chans? det kan ju inte mer än skita sig eller hur! fast om det skitet sig en gång är man kanske rädd för vad ska den där andra gången och därmed vågar man inte.

det är väl tur jag inte är 40 jag är bara 21 men ändå jag börjar få panik. alla andra verkar ju bara kunna hitta en ny och sen en ny igen. inte jag inte. jag vill bara finna min prins och bli lycklig som min mamma och pappa!

så dålig som person kan jag ju inte vara så jag inte förtjännar det..

men vad hjälper det egentligen och få höra du vet att jag tycker du är underbar när det ändå räcker till?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback