Louise

Det är konstigt hur fort allting kan vända. Ena stunden är man uppe på moln och i nästa stund är det som om man är på botten och man förstår inte ens hur man kom dit. Så känns det nu. Idag har varit grymt tråkig och inte alls blivit som jag ville.
Jag började plugga klart det som skulle göras sedan gled jag iväg lite på fejjan men där var inte mkt kul och fick försöka återgå. Sedan när klockan bara var 12 då visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Sedan när man hoppas på någonting man egentligen vet är väldigt osäkert så blir man ändå besviken fast man innert inne vet att det nog inte kommer och bli så. Men man hoppas ju alltid, det sista som överger en är hoppet. Men det gör ont och bli besviken. Men en grej plus en annan och det kan bara bli för mycket.
Vare sig det handlar om kärlek eller vänner man blir lika besviken när det inte blir som man tror. Man tor att man vet var man står men ändå tvivlar man. Det är inte lätt. Ibland kan dem man vet egentligen finns där bara vara för långt bort. Eller på en nivå så att man inte orkar berätta allt för, pga att de själva verkar ha det så perfekt alltid.

Jag är kanske bara väldigt trött och stressad över tenta, boendeansökningar och Wien.