Känslor
Jag fattar noll ibland... Jag är nog den konstigaste ibland. Ifrån o ha varit glad fast ändå kännt saknad blev jag nu orolig o saknaden bara växte.
Varför kan jag bara inte slappna av och bara ta det lugnt. Världens minsta sak kan göra mig orolig och lite instabil. Bara för att jag inte längre har någon som helst kontroll. Är det pga av saker jag själv gjort innan eller varför känner jag så?
Är ju inte det att jag inte litar på dig. För det gör jag!! Problemet är snarare att jag är så grymt rädd för vad alla andra ska göra eller hur dom är med dig. Jag känner ju ingen mer än dig där långt borta.
Tänk om du nu faller för frestelsen som så många andra gjort är min tanke.
Men varför? Varför tänker jag egentligen såhär? Du har försäkrat mig så många gånger förr! För dig finns bara jag. De andra tjejerna som alltid funnits där, har du ju aldrig brytt dig om på samma sätt som mig.
Det är väl det att du är för snäll egentligen..kan man vara det?
Vart leder egenligen detta till? Jag behövde nog bara få skriva av mig och bli av med det!
Jag litar på DIG! Det är först nu man verkligen förstår hur mycket du betyder. NU när du är så långt borta!
Jag måste väl bara vänja mig vid att vill jag ha dig får jag acceptera att såhär är livet. För du kommer ju inte komma hem om ett år! Utan du kommer vara där längre och avståndet emallan oss kommer att bli längre iaf för att ta oss till varandra.
Är allt detta bara negativt då? Nej det tror jag verkligen inte. För när vi nu träffades senast så märkte man att det var kanske bra! Nu saknar man varandra på ett annat sätt och man uppskattar varandra på ett annat sätt när man väl träffas men visst är det jobbigt! Ja jag har valt detta själv eller vi har valt att ha det såhär och då får man kanske inte klaga. Men visste någon utav oss hur det skulle bli eller hur det skulle kännas? Nej det kunde vi bara få reda på om vi tog chansen. Vilket vi nu GJORT och det är jag glad för!
Ur allt negativt kommer något positivt det sa dom ju senast igår på radion! Det är nog bäst och lita på det och tro på det!
Jag litar på dig och jag vågar lita på dig!
Varför kan jag bara inte slappna av och bara ta det lugnt. Världens minsta sak kan göra mig orolig och lite instabil. Bara för att jag inte längre har någon som helst kontroll. Är det pga av saker jag själv gjort innan eller varför känner jag så?
Är ju inte det att jag inte litar på dig. För det gör jag!! Problemet är snarare att jag är så grymt rädd för vad alla andra ska göra eller hur dom är med dig. Jag känner ju ingen mer än dig där långt borta.
Tänk om du nu faller för frestelsen som så många andra gjort är min tanke.
Men varför? Varför tänker jag egentligen såhär? Du har försäkrat mig så många gånger förr! För dig finns bara jag. De andra tjejerna som alltid funnits där, har du ju aldrig brytt dig om på samma sätt som mig.
Det är väl det att du är för snäll egentligen..kan man vara det?
Vart leder egenligen detta till? Jag behövde nog bara få skriva av mig och bli av med det!
Jag litar på DIG! Det är först nu man verkligen förstår hur mycket du betyder. NU när du är så långt borta!
Jag måste väl bara vänja mig vid att vill jag ha dig får jag acceptera att såhär är livet. För du kommer ju inte komma hem om ett år! Utan du kommer vara där längre och avståndet emallan oss kommer att bli längre iaf för att ta oss till varandra.
Är allt detta bara negativt då? Nej det tror jag verkligen inte. För när vi nu träffades senast så märkte man att det var kanske bra! Nu saknar man varandra på ett annat sätt och man uppskattar varandra på ett annat sätt när man väl träffas men visst är det jobbigt! Ja jag har valt detta själv eller vi har valt att ha det såhär och då får man kanske inte klaga. Men visste någon utav oss hur det skulle bli eller hur det skulle kännas? Nej det kunde vi bara få reda på om vi tog chansen. Vilket vi nu GJORT och det är jag glad för!
Ur allt negativt kommer något positivt det sa dom ju senast igår på radion! Det är nog bäst och lita på det och tro på det!
Jag litar på dig och jag vågar lita på dig!
Kommentarer
Postat av: Malin E
Life is a rollercoaster... Men våga lita på honom! Han får skylla sig själv om något dumt händer ;)
Postat av: lovisa
åh, nejdå, det är fortfarande helt underbart med ricko. det är i en annan relation som det inte är som det alltid har varit...
men hur är det med dig och er? är det jättejobbigt? jag vet precis vad du menar med det här att man pendlar jättemycket och känner sig ensammast i världen, men jag lovar, det är verkligen värt att lita på varandra och hålla ihop. jag menar, du känner ju honom! du vet ju
vad han känner och så.
puss
Trackback